Comfort 32 - Cruiser/Racer' stod det som rubrik i broschyren på sin tid. Det begreppet har börjat användas allt flitigare nu under de senaste tio åren, och att se det i skrift redan omkring 1980 är ganska överraskande. Men man lade olika betydelse i begreppet från den ena tiden till den andra.
Det som idag används för att markera prestanda i en familjebetonad båt användes då för att markera familjekaraktär i en båt som också skulle kappseglas. Under större delen av 70-talet hade kappseglingsegenskaper varit en säljande faktor, inte minst bland de populära 30-fotarna.
När Comfortbåtar i mitten av det decenniet skulle satsa på en ny, större båt efter 30:an och 26:an, vågade - eller ville - man inte släppa prestandan som säljargument, samtidigt som man var klart angelägna att följa den alltmer tydliga trenden mot ökad invändig volym och så mycket boende som bara gick att pressa in i en segelbåt:
"....ett oeftergivligt krav på ett snabbt skrov... som skulle möjliggöra framgångsrik kappsegling på alla nivåer... En båt för trygg och behaglig familjesegling... är kraven på vår nya Comfort 32."
Citaten är tagna direkt ur broschyren. O tempora, o mores! kan man utbrista - jämför med 90-talets havskryssare, de vi sett på båtmässorna; vilken säljare skulle drömma om att hänvisa till kappseglingsaspekten som faktor i tillblivelseprocessen... Prestanda, gärna, men inte racing!
Att prototypen till Comfort 32 skulle kappseglas var självklart, och 1977 kom den 2:a i klass IV på Gotland Runt, året därefter vann den, något som poängteras i broschyren. Där visas också spantrutan, ovanligt nog (sådant hålls ju gärna lite hemligt) och här ser man tydligt att prestandan fått påverka båten - och därmed också begränsa den volym som inredningen får till förfogande. Vad man ser är en tydlig 'Scampi'-spantruta midskepps, med stor bredd över däck (3,27 m, två fot kortare Scampi har 3,0 m) och mycket skarpt infallande skrovsidor från ungefär halvvägs ner på friborden in mot en smal vattenlinje. Båten blir smidig i vattnet, initialvek för bra egenskaper i lättvind, och hämtar upp styvhet när hon lutar mer och kan stödja sig på det reservdeplacement som de bredare skrovsidorna utgör. Förskeppet är också slankt på Scampi-vis, medan häcken är lite mer utlagd.
Ser man båten i profil är Scampi-influensen borta. Scampis skrov var en del av en cirkelbåge, medan Comfort 32 anammat de nya tendenser som inleddes med Elvströms halvtonnare Bes 1972 och Peter Norlins oerhört snabba 'Aserie' (Accent, Amoress, Agnes), d v s en profil där deplacementet dragits ut mer mot ändskeppen. Det ger ett längre, och lite snabbare, skrov, men det ger också mer invändig volym som kan utnyttjas.

Akterkabinen påverkar

Kruxet för Comfort 32 var att hon befann sig precis på gränsen mellan 'det mindre' kring 30 fot och 'det större' på 34-35 fot. I det mellanläget var det inte självklart att man skulle få in allt det man ville ha från de större båtarna och som vid det här laget inkluderade inte bara dubbelkoj i förpiken, salong med fullängdskojer, pentry, navbord och toalett, utan också den nya modeflugan - akterkabinen.
Man har förvisso grejat allt det här på Comfort 32, men akterkabinen har fått plats bara till priset av en ganska ihopträngd inredning där man fått ta till skohorn för att lyckas få ihop alla vinklar och vrår. Man har också fått offra en del stuvutrymme för att få plats med de sex fullvuxna kojerna, en ambition som nu i efterhand verkar lite av självändamål; det bara ska gå att få in en akterkabin också.
Akterkabinen på en så här pass liten båt blir en ren liggplats, här vistas man bara för att sova. Man tar sig ner hit genom en lucka i det uppbyggda akterdäcket, ungefär som på S30 och Maxi 95. Det finns ett hålrum för fötterna, i övrigt bara en koj på varje sida. Det går också att krypa in i babordskojen via ett hål i toalettens aktre skott. På senare modeller har den entrén gjorts större och mer lättillgänglig.
För en barnfamilj är det här utrymmet säkert utmärkt. Ungarna får sin egen avdelning, som kan bli ett mysigt kryp-in, medan föräldrarna nog föredrar förpiken. Också denna blir med nödvändighet en ren sovavdelning, eftersom hela inredningslayouten påverkats av att sittbrunnen flyttats föröver (p g a akterkabinen). Det gör att det vanliga garderobsutrymmet i anslutning till förpiken slopats, och dessutom spärrar den u-formade soffan entrén till förpiken. Man får alltså krypa in även till kojerna i förpiken, som är helt ren bortsett från ett skåp uppe under däck vid fotändan. Under kojerna finns gott om stuvutrymme för t ex segel.
Salongens bägge soffor/kojer binds alltså ihop föröver och bildar en U-form. Här finns bra med plats för upp till sex personer. Basinredet i plast, som går genom hela båten, bygger ända upp till och med ryggstödet. Lättar man på ryggstödsdynan finns en lucka in mot utrymmet ut mot bordläggningen. Här borde finnas ytterligare en eller ett par öppningar, men det är något man kan såga upp själv. Ovanför ryggstödet finns en rad med väl tilltagna hyllor och skåp.
Pentryt är rymligt och inventiöst med dubbla hoar, kylfack, tvålågig spis med ugn, avställningsyta, flera skåp och tre draglådor.
Nav-bordet mittemot blir däremot med nödvändighet väldigt litet eftersom toan slåss om utrymmet bakifrån. Här saknas också sittplats. Navbordet blir därmed en plats där man förvarar nav-bestick, väl vikta sjökort, m m, men det är knappast en plats där man ställer sig och planerar dagens rutt - det får nog bli en sittplats vid stora bordet i salongen för det ändamålet.
Via en dörr snett in akterut når man toan. Vid ett fast handfat med skåp över och under finns ståplats, men det är inte mycket eftersom skrovet är så pass smalt i vattenlinjen och dess sida lutar rätt kraftigt här inne. Man får också se upp för skallen när man sätter sig ner på wc-stolen eftersom ena främre hörnet av sittbrunnen sticker in i huvudhöjd. Det är sådana här detaljer som tydliggör varvets försök att maximera inomhusfunktionerna i ett begränsat utrymme. Man kan ha synpunkter på det, men samtidigt måste man ju komma ihåg att det handlar om segelbåtar, inte villan eller lägenheten där vinklarna är raka och man kan stå rak t o m uppe på toalettstolen.
Motorn når man dels via en stor lucka inifrån toan, dels kan man lyfta bort nergångstrappan. Den blir alltså väl åtkomlig, vilket är bra i största allmänhet men inte minst på båtar med motorer som börjar få ett halvsekel på halsen och blir alltmer serviceberoende, eller rent av ska bytas ut.
 
Bottenstockar saknas

Inredningen är på sedvanligt vis gjord i oljad teak, ganska enkel i utförandet, tidstypisk för 70-talsbåtarna. Känslan av trä är dominerande, basinredet i plast märks inte mycket.
Basinredena i plast började bli vanligt förekommande en bit in på 70-talet, eftersom de förbilligade tillverkningen och fungerade som en praktisk bas för att fästa och bygga upp träinredningen. Nackdelen är att vissa utrymmen blir svåråtkomliga, särskilt det in under durken. Det blir svårt både att hålla rent kring kölsvinet och att hitta och laga skador efter grundstötningar i det området. Vi har tidigare berättat om andra båttyper där en del ägare sågat upp hela plastdurken mellan sofforna och bytt ut den mot en trädurk i samband med en reparation eller påbyggnad av bottenstockarna.
Det kan vara en idé också för C 32-ägare. Såvitt Segling sett saknas nerbyggda bottenstockar i Comfort 32, och då kan det finnas risk för problem när hålrummet neråt inte stabiliseras tillräckligt för att i långa loppet ta upp de stora lasterna från kölen.
Jag har ändå bara hört talas om en enda Comfort 32 som haft problem med sin köl, säger Ulf Kjellström i Bromma, som har Comfort 32 nr 28. Han har seglat sin båt sedan 1982 och förstås hunnit med en och annan rejäl grundstötning, dock utan att detta vållat skadeproblem.
Inte heller Roland Johansson, som är ordförande i Comfort 32 Förbundet, säger sig ha hört talas om några större problem med båten.
Jag har försökt fråga medlemmarna, men inte hört om något i den vägen, säger han till Segling. - Det enda har varit tätningslisterna kring skylight och luckorna i brunnen, där det varit problem med läckage.
Ulf Kjellström råkade en gång ut för just läckage ovanifrån. Helt oförklarligt kom det in vatten vid en havssegling då båten krängde med för mycket segel uppe.
Plötsligt skvalpade tiotals liter vatten nere i båten. Förklaringen visade sig vara de (ovanliga) stuvboxar i plast som sitter försänkta i skarndäck utanför sittbrunnssargen. Man ser dem inne i akterkabinens kojer, och de är försedda med avrinning via slang nertill ut mot den dränering som kommer från sittbrunnen. Problemet i Uffe Kjellströms fall var att avloppet i plastboxen var tilltäppt, och när boxen fylldes av havssjön från lä så rann det till slut över upptill, där boxen var bultad till däck. Där var det inte tätt, och så rann det vidare in i båten.
Ett annat problem inträffade med styrningen. På Comfort 32 kunde man välja mellan rattstyrning och rorkult. Ulf Kjellströms båt har ratt, och vid ett tillfälle slutade styrningen att fungera; det var slack i styrvajern. Det visade sig att en bult släppt vid en brytpunkt på vajerns väg till kvadranten.
Kondens tycker Uffe Kjellström inte är något problem, trots att det bara finns två däcksventiler, en ovanför pentryt och en inne på toaletten. I minsta laget, kan man annars tycka.
Vid ett tillfälle har han fått läckage i drevet, vilket ju inte har med båten att göra men ändå kan vara värt ett påpekande:
- Kolla med oljestickan att det inte är 'mjölk' därinne, varnar Uffe Kjellström.
 
Svepta spridare

Comfort 32 har, liksom de flesta 70-talsbåtar, masthead-rigg (förstag i topp) med vad därtill hör av litet storsegel (18,5 kvm) och en dubbelt så stor genua 1
(38 kvm). Emellertid satsade man på en ny variant av riggning där vantspridarna sveptes bakåt och därmed tryckte fram masten; ett inre förstag, alternativt dubbla undervant, för att hindra masten att 'slå bakut' blev därmed överflödigt. Detta gjorde det betydligt enklare att få över förseglet vid stagvändningar, och den här typen av stagning skulle snart komma att bli den i särklass vanligaste på nya havskryssare.
Riggen på Comfort 32 är jämförelsevis hög, vilket gör det lämpligt att satsa på en icke överlappande kryssfock som går ända upp i topp. Det blir ett effektivt och lätthanterligt segel som kan ta vid direkt efter genua 1:an vid ca 5 m/s och användas högt upp i vindstyrkorna.
På Comfort 32 sitter röstjärnet ända inne vid ruffsidan; det gör att man passerar utan problem på utsidan av vanten och att skotvinkeln för genuan blir lagom liten.
Överbyggnaden är låg och mjukt strömlinjeformad, med sneda sidor som ger stöd i lovart när båten lutar. Även sargen kring brunnen är bred och bekväm för att man ska kunna sitta behagligt däruppe under krängning. Sittbrunnen är ganska lång och dessutom framskjuten eftersom det ju måste finnas ett akterdäck för luckan ner till den bakre kabinen.
Framme i fören sitter förstaget en bit in på däck, vilket underlättar ombordstigningen. Här finns också en ankarlucka.
 
Många halvfabrikat

Comfort 32 byggdes av Comfortbåtar i Arvika och ritades av Kenneth Albinsson, som drev varvet under 70-talet. Båten erbjöds i tre olika stadier av färdigställande; däckat skrov med innerliner, köl, m m monterat men helt utan inredning, rigg och beslag; som 'paket', d v s komplett båt men utan monterad inredning; samt helt färdig båt.
Det finns alltså många halvfabrikat, och det gör att begagnatmarknaden kan visa upp en stor bredd när det gäller utförande och kvalitet på Comfort 32. Detta påverkar förstås priset. Kring 1981-82 låg priset för färdig båt på 239.000 kr inklusive 21,51% moms. Beg-priserna har legat kring 300.000 kronor, men har stigit på senare år. Upp emot 350.000 kr kan man få betala för välhållna exemplar med renoverade motorer och fräsch utrustning. Just motorn är en faktor som i hög grad avgör priset; kan säljaren inte visa att motorn är genomgången i modern tid ska man skaffa sig prutmån, såvida detta faktum inte redan fått påverka priset. Standardmotorn i Comfort 32 är VolvoPenta MD11C på 23 hk med segelbåtsdrev. Den tillverkas inte längre, men det går att få tag på reservdelar. Sedan artikeln skrevs ligger nu priset mellan 200.000 och 250.000 kronor /2021 /Gunnar
 
"Hyfsat bekväm och snabb"

Robust, hyfsat bekväm och en hyfsat snabb båt.
Det säger Uffe Kjellström i Bromma. Han har haft sin båt sedan 1982 och seglat med fru och två tonårsbarn. Hustru Birgitta tycker att det är lite dåligt med garderobsutrymmen i båten; enda garderoben sitter inne i toautrymmet.
Hon seglar utmärkt. I lätt vind håller jag väl ihop med Contrast 33, och vi seglar om flera större båtar. LYS-talet på 1,11 tycker jag hon seglar upp till utan vidare.
Hon balanserar bra, med rätt skotning går det att lämna rodret. Från 4 m/s kan vi använda genua 2, som är lite mindre och enkel att hantera. Vid 9 m/s börjar det bli dags att reva storen.
Tillsammans med familjen har han gjort många långseglingar med Tabu, bl a flera vändor till Åland och ett par gånger Bornholm t o r.
På det hela taget är jag väldigt nöjd med båten, säger han. - Vi har funderat på en större båt, men det har aldrig känts riktigt aktuellt.

Av: Bengt Jörnstedt